Piccadilly Circus - det är stället för mig
Man kan ibland uppfatta mig som ett barn. Att jag är tjatig.
Ett tjatskåp har till och med fått höra.
Och det var i slutet utav Juli detta år som jag sakta
(eller egentligen inte speciellt sakta utan mer pang på)
inledde min bearbetning utav en weekend resa.
Det var på vägen hem från ett biobesök som jag pepprade hål i huvudet på Katarina
om hur skönt det vore att åka iväg bara några dagar till någon stad.
Hon som är flygvärdinna råkar väl inte veta någon trevlig stad?
Och bara några timmar senare skriver jag ett SMS -
"Det vore bra om du kunde kolla upp London asap."
Och avslutar bara med en punkt för att få lite mer kraft i sms.et
Så att hon ska förstå hur viktigt det är. Hur viktig jag är.
Dagen efter är det bokat - London. 
Två dagar och Två nätter var utsatta för detta äventyr.
Det skulle shoppas och det skulle tittas på sevärdigheter.
Vi tänkte dela upp dagarna med att shoppa på förmiddagarna och göra sevärdigheterna
på eftermiddagarna. Men när klockan redan var 17 första dagen och vi fortfarande inte
gått igenom halva oxfoord street tog vi beslutet att vi åker till Big Ben dagen efter.
Efter våran första dag av endast shopping insåg vi att vi var tvungna att ta lite hjälp
för att på ett så effektivt sätt som möjligt dagen efter hinna med alla destinationer. Och
med hjälp av nattpersonalen fick vi ett väckningssamtal där han talar om för oss att han
i ett kuvert stoppat en karta med utmärkta punkter vi skulle besöka som han stoppat
in under våran dörr.
Och vi beger oss med tunnelbanan till King Cross station för att beskåda Harry Potter
plattformen. 
Som visade sig vara en riktig besvikelse. 
Posar med statyerna vid Buckingham Palace. 
