Who's the person living next door?
Jag tänkte prata om fördomar och förutfattade meningar. Personligen är jag en sån som har fler fördomar och förutfattade meningar än vad det finns ris i kina. Inte för att jag på några som helst vis är någon som dömmer människor för det. Men ni vet såhär att killar med flashiga bilar har liten snopp, att invandrare själ och slåss, tjocka människor gillar matsex och att tjejer med tribaltatueringar i svanken har lägre IQ. Ja, men ni fattar.
Det kan vara lite små jobbigt då de här med förutfattade meningar inte alltid är ett vinnande koncept. För det kan röra till i huvudet något fruktansvärt. Ni kommer senare att förstå.
Nu kan ju ni ta och klura på varför jag vill ta upp det här med fördomar som många gånger egentligen bara förknippar sig med nyfikenhet. Men funderar ni aldrig över hur era grannar är? för man möts dagligen i trappuppgången och hälsar så där artigt som man måste göra bara för att de inte ska klaga nästa gång man har liiiite för hög musik på eller kommer inramlandes sådär strax efter 03:15 och för ett förbaskat liv i trappen med en kebabrulle i ena handen som man på ett misslyckat sätt försöker att stoppa i munnen fast man egentligen missar helt och istället bildar ett obehagligt avslöjande spår till sin lägenhet av orange kebabsås, lök och bitar av foliepapper. Men man har egentligen ingen aning om vilka dessa människor är? Många gågner inte ens vad de heter.
Jag som är som en enda skvallertidning och baserar mycket av vad jag tror på det jag hör och ibland tror mig se. Detta gör att jag egentligen har en liten "historia" och bild om mina grannar redan. (jag vet att detta kan låta creapy, men det är inte ens hälften så obehagligt som hur mycket min bror kan om sina grannar - där pratar vi snudd på olagligt mycket) Men så finns det ett par grannar, de som bor precis vägg i vägg med mig som är aningen svårtolkade.
Jag bor på 18 kvm i ett hus där det är så lyhört att när jag blåser lite försiktigt på min varma mat så kan det uppfattas i samma klass som stormen gudrun hos mina grannar. Ni kan säkerligen själva dra slutsatsen att jag hör rätt bra vad som händer där på andra sidan väggen. När denna person som bor där inne. (Ja, egentligen är det bara en.) Det är en han, men jag vet inte vad han heter, de har inte satt upp något namn på dörren ännu. Men vi kan säga att han heter Niklas, för enkelhetens skull. När han flyttade in så såg jag aldrig honom utan en massa kartonger utanför och vilket jag tror vad hans mamma som langade in de. Hon var klädd i en kjol som var liite för lång för att vara snygg men ändå alldeless för kort för att vara en modern långkjol. Vi kan kalla det en tantkjol. Hon såg sådär lite pryd och hård ut. Jag fick känslan av att det alltid serverades söndagsstek, vårrullar och kallops i deras hem och att man inte fick gå ifrån bordet förns man hade ätit upp. Det jag såg utav min nya grannes tillhörigheter var ett fiskespö och en jätte stor låda med fiskedrag. Min bild av Niklas nu var att han var en liten mammagris, med chinos som hon valt ut åt honom och hans enda hobbby som han fick styra själv var fiske.
Och denna tro och bild hade jag av Niklas ganska så länge. Han gjorde inget direkt väsen av sig mer än att jag ibland hörde att han smällde lite i sin garderob. Så jag antog att han låg och läste i sin lilla fiskebok för jämnan. Men sen rätt var det var så fick denna bild av Niklas en brutal vändning. För en eftermiddag när jag nyligen kommit hem och studsade runt lite till Jimmy Janssons låt "Amanda" (ja, den ger mig energi på mörka eftermiddagar) Så hör jag något i låten som inte stämmer. Ett stön? det har det väl aldrig varit bland texten "hon är socker hon är salt, hon är varmt hon är kallt" så jag sänker drastiskt musiken och det var som jag befarade. På andra sidan väggen försigick det av ljuden att tyda en inspelning utav en ny porrfilm. Detta stämmde inte alls överens med min världsbild, så jag tog snabbt på mig skorna och jackan och gick ut i hopp om att det skulle försvinna tills jag kom tillbaka. Men detta kom sedan att bli ett upprepande beteende. Inte bara en gång om dagen. Nu ändrade Niklas helt bild i mitt huvud och från att ha på sig beiga chinos (som inte är moderna utan tänk er dockers) till att ha på sig en röd sidenmorgonrock och en färgad tunn mustach på överläppen, gärna ett par solglasögon fast att det inte är sol och ett backslick.
Och i veckan så hörde jag till min skräckblandade förtjusning kanske man kan säga att måns zelmerlöw "hope and glory" spelades på högsta volym ifrån väggen där min fotölj står placerad. Vem är den här killen? Nu har vi även adderat en fjäderboa till hans outfit. Men sen så igår, så mötte jag en kille med långt svart hår i trappen iklädd tajta svarta byxor, höga kängor och kajal målad runt ögonen med en väska som var utsmyckad av en massa pins och neon text.
Killen går med bestämda steg in i korridorien och stannar brevid min dörr. Vid Niklas dörr. Sliter upp en nyckel och knatar in i lägenheten. Var det där Niklas? Nu pågick ett virvarr av tankar i min hjärna likt myrornas krig. Det här stämde inte alls överens med vad jag tidigare trott mig veta. Så nu lägger jag ner allt som har med förutfattade meningar att göra!
