We should go and be bad
I fredags gjorde jag något som jag inte gjort på kanske 10 år. För det var där i början av högstadiet som vi hängde i SSK's hemma arena och låtsades vara intresserade utav det som försig gick på isen, medans vi egentligen bara stod och suktade efter dessa vältränade karlar (som man numera inser bara är svettiga och skäggiga)
Jag var alltså på hockey i fredags!
Detta var på Alexanders initiativ "vill du verkligen gå på hockey? Leo föreslog annars bio vid sex!"
"är osäker om jag hinner tills dess" "BRA! HOCKEY IT IS!" Ja, så strax innan sju stod vi där och dividerade
vilken sektion vi ville sitta på (för tydligen stod man inte i klacken längre, det var töntigt) Väl på plats vid sektion M, så mindes jag hur det var. Stämmningen är härlig, hejar ramsorna, musiken och så.
Men sen inser man ganska snabbt vad det faktiskt är för folk som går på hockey. Eller inte vilka folk, för det är ta mig tusan allt sort folk som går på hockey - men så fort de kommer innanför Scaniarinkens portar blir alla till en och samma sorts person. En öl drickande skrikande, väldigt aggresiv (oavsett om det går bra eller dåligt för laget) dömmande människa. Jag blir så farcinerad och samtidigt så chockad utav detta. Så en bit in i matchen sitter jag till större delen och tittar ut över läktaren, på mannen med jordens underligaste skägg som hytte med näven ungefär lika många gånger som jag blinkade under matchens gång. På den välvårdade mannen som satt snett bakom oss i kostym och skrek så många svordommar som jag inte ens visste existerade. På flickan med down syndrom framför mig som slog ut händerna och skrek "jag älskar SSK" inte en gång, inte två gånger utan kanske 50 gånger - per period, istället för att titta på matchen.
Matchen slutade med förlust och stämmningen var så där lite lagom tråkig. Men jag skuttade til bilen och var nöjd med min första match på länge, förlängning, straffar och mycket intressant folk att titta på. Snacka om valuta för pengarna! Resten utav kvällen besod av en enda stor beslutsångest!
Ska jag följa med och äta? Nej det ska jag inte, eller jo.
Jag ska inte följa med ut. eller jo det ska jag.
Jag tänker nog gå hem nu - eller nej det ska jag inte.
och listan blev oändlig.
